Mitt berättande

Som tioåring hade jag den stora turen att uppleva en vuxen som berättade sagor för mig och min kompis Karin. Vi var på skidläger, och vår tränare Berra tog en halvtimme varje kväll då han i stunden skapade ett nytt avsnitt i den spännande berättelsen om den försvunna diamanten. Som vuxen blev jag påmind om berättandets värde då jag läste boken "Kvinnor som slår följe med vargarna" av Clarissa Pinkola Estés. Några av folksagorna i den boken berörde mig mycket, och när jag jobbade i Andenes, Nordnorge på 90-talet och hittade andra som också var intresserade av folksagor, myter och berättande började vi ordna berättarkvällar på Hisnakul. Det blev lyckat och besökare delade med sig av livshistorier, sånger, dikter och skrönor. Under 2000-talet har jag gått flera olika kurser i berättande och var med då Berättarnät Väst bildades i Göteborg 2005.

Min berättarrepertoar består av folksagor och myter, de flesta från Norden, Irland, och Nordamerika, men jag hittar folksagor som berör mig från hela jordklotet. Jag har en speciell fascination för berättelser från havets värld.

Jag har berättat på stranden och vid lägerelden, i förskolor och på äldreboenden, på skolor och bibliotek, på museer och i caféer, för pensionärsföreningar, andra föreningar och på privata fester.

Jag tar gärna emot uppdrag där jag får utforska ett tema och hitta berättelser som kan passa till en speciell situation eller plats.
Exempel på roliga uppdrag 2010:
Skapa ett föredrag, ca 45 min om "Folktro, myter, skrock och personligheter vid kust och hav" för två landsbygdsutvecklingsdagar, en på Rossö utanför Strömstad, och en på Torsö i Vänern.
Ta fram en berättarföreställning för lågstadiet på Björkö skola, om Öckeröarnas historia.
Berätta om människan och elden, och hur vi firat högtider med hjälp av elden genom historien, för eldfesten i oktober på Vitlycke Museum.